Ett nytt liv…
Vi hoppas på att det lilla krypet vill komma ut i augusti, närmare bestämt 20:e, det får vi väl se med tiden, få projekt klarar ju att hålla Go-Live datum, men vi skall göra allt vi kan för att lyckas.
Här är magen utan nämnvärd förändring, har inte gått upp något än, vilket kanske är bra.
Tankar efter 12 veckor.
Surfar runt bland graviditetssidor och försöker bli lite klokare av vad som händer i kroppen. Hittills måste jag säga att jag är inte särdeles nöjd. Mår mest taskigt hela tiden och är konstant trött. Jag vet faktiskt inte hur jag hade trott att det skulle vara, har liksom aldrig tänkt på det och vill helst förtränga det nu med. Nätdoktorn säger dock lugnande att man brukar bara må dåligt si sådär 5-7 veckor. Jag känner mig som 5 år igen och tycker att fram till på fredag är det en halv livstid. Men förutom att tycka att det är pest att vara konstant sjösjuk så försöker jag tänka glada tankar som att det finns de som går ytterligare ett steg på sjösjuke stegen och spyr mestadels, det är ju positivt att slippa måste jag säga. Samtidigt måste jag nog tycka att det är rätt bra att må lite dåligt. Tänk om jag inte känt någon skillnad, då hade jag knappt trott på miraklet. Dessutom kan jag säga att kaffe, sötsaker och fet mat går inte att få ner, då protesterar verkmästaren i magen hysteriskt.
Nu har det gått så mycket som 14 veckor och jag mår mycket bättre. Vi har även varit på vårt första besök hos vår läkare. Vi fick göra ett första ultraljud och här är bilder på vårt lilla skrutt.
Vi vet inte vad det blir för sort och vi kommer nog inte att ta reda på det heller, vi får dock chansen att få reda på det vid nästa ultraljud om vi vill.
Enligt nätdoktorn är skruttet enligt föjande: Kroppslängden är 11,5 cm (huvud/stjärt). Tillväxten går nu i en rasande fart och först i v.22 avtar denna tillväxtspurt. Fingrarna har fått fingeravtryck. Lite svårförståligt att ett ca 10 cm stort mirakel kan ha fingeravtryck, men coolt.
Kramisar
Carin&Claes
