1 vecka gammal...

eller ung kanske man säger.
Det har hänt mycket på bara en vecka. I onsdags var vi vid doktorn, han sa att allt var prima med lilla Nova, en riktig supernova.
Vi har haft massor av besök som velat titta på vår lilla älskling. Grannen Pontus var den allra första.
Igår tog vi ut barnvagnen och bestämde oss för att ta en promenad till affären och samtidigt hälsa på Taekwondo klubben. Master Keiken blev stormförtjust och kunde knappt slita sig från den framtida aspiranten.
Hur som helst är hon, för oss, den finaste i världen.

Nova Ashley Hult har kommit

Äntligen har vår kära lilla dotter kommit.
Hon heter Nova Ashely Hult.
Vikt: 3020 gram
Längd: 50 cm
Född 13.04 amerikansk tid, 19.04 svensk tid den 23 Augusti 2008
Och så här ser hon ut, helt fantastisk naturligtvis om du frågar föräldrarna. Som vanligt kan ni klicka på bilderna för att få dem i större format. För denna tjej vill man se i förstoring.


Kram från hela familjen Hult

Dagen D

Idag är läkarnas beräknade datum för att bebisen skall komma.
Jag tror dock att vi får vänta lite till innan bebis Hult bestämmer sig för att visa upp sig. I vilket fall som hellst känns det som om vi är förberedda när väl h-n kommer.

Vi har köpt en ny kamera, inte enbart för att ta kort på bebisen utan för att vi kände att vi skulle vilja kompletera vår lilla pocketkamera med en system kamera.
Det blev en Canon 450D som vi hoppas skall förgylla våra fotodrömmar.
Den är i alla fall snygg. Igår testade vi den genom att ta massa kort på magen i bland annat svart vitt. Det blev rätt ok. Och ja, magen har växt.


Vi hör av oss så snart som något händer, och nu kan vi ju ta perfekta bilder av en perfekt bebis.

Hemma

Nu har jag slutat jobba. Det känns mycket skönt måste jag säga. Även om jag inte har något att klaga över så är det skönt att få vila lite extra.
Jag hade hoppats på att få titta på OS nu när man är ledig och det kan jag ju naturligtvis men kanske inte de sporter jag är intresserad av. Här i staterna visas vattenpolo, alla matcherna, inklusive Angola mot Brasilien. Eller så kan man få se softball, det är om möjligt ännu tråkigare än vattenpolo. Resten av tiden visas boxning, vollyboll, fotboll. Kanske inte vad jag hade tänkt mig att se.
Idag var vi vid doktorn och hon sa att allt bara var bra och att hon hoppades att den lilla bebisen snart kommer ut. Det gör naturligtvis vi också men vi väntar nog hellre på att naturen gör sitt än att de sätter igång karusellen. Här i USA sätts ca 45 % av kvinnorna igång för att de själva vill de eller för att läkaren vill det. Detta görs oftast dagana runt beräkningsdatum eftersom det är få kvinnor som är intresserade av att vänta längre än så. 25 % är kejsarsnitt på begäran och akut. Summa sumarum, det är inte så vanligt att man vill vänta tills naturen gör sitt. Jag har dock gjort klart att jag tänker vänta om det inte är fara för barnet och för tillfället verkar vår läkare vara ok med det. Nästa fredag är det återbesök då återstår om hon är lika medgörlig eftersom vi då har passerat beräkningsdatumet med tre dagar.
Det är alltid intressant men en annorlunda kultur.