Pengar på vift

Den 20 september ringde jag telefonbanken på Länsförsäkringar för att höra hur man gör om man vill för pengar från Sverige till USA. Det kunde hon göra på studs, så hon fick kontonr, bankens namn och adress i USA, vår adress osv. Detta skulle ta ca 1 vecka. Bra tänkte vi och åkte och tittade på bil för att vara förberedda när pengarna kom. Veckan gick och vi fick inga pengar. Efter två veckor gick jag till Bank of America för att fråga var pengarna tagit vägen. De sa att vi måste ha ett ABA:nr för att kunna skicka pengar till dem. Jag fick nummret och mailade det till Länsförsäkringar. På Länsförsäkringar hävdade de dock att pengarna fanns hos den amerikanska banken. Efter ytterligare en veckas tjafsande bollande mellan bankerna men inga pengar ringde jag vår bankman i Göteborg. Han sa att han genast skulle ta tag i detta. Vi fick ett mail om att han dragit tillbaka vår betalning och pengarna skulle snarast vara tillbaka på vårt svenska konto. Skönt, nu vet vi snart var pengarna är. Det gick en vecka och vi mailade och undrade hur det gick med pengarna. Då fick vi ett autosvarsmail om att Jonas Gustavsson hade slutat sin anställning på Länsförsäkringar. Jag ringde och fick prata med Johanna och jo, mycket riktigt vår bankman hade helt plötsligt slutat. Johanna lovade dock att ta tag i det hela och höra av sig på måndagen. Men måndagen gick och telefonen gick inte varm direkt. På onsdagen hade jag tappat tålamodet och ringde upp henne. Efter lite bortförklaringar till varför hon inte ringt så sa hon att de nu visste var pengarna var ialla fall.
- De är i NORGE.
- I Norge, vad gör pengarna där?
Det visste hon inte men hon försäkrade att de är påväg till USA och bör vara där inom två veckor. Man skall inte måla fan på väggen men nog är jag skeptisk.
Jag hoppas jag får skriva lyckligt slut på detta skräcksenario i en snar framtid.
Saknar er alla i Sverige.
Kram